Livet går väl kanske mot ljusare tider då. Det ser inte lika mörkt ut längre. Jag börjat förstå hur ficklampan fungerar så jag kan leta mig ut ur det här mörka rummet.
Jag är glad över att jag har mina vänner och min pojkvän som lyser upp tillvaron ännu mer för mig. Det praktiskt taget är ganska ljust i det nedsläckta rummet nu och till slut kommer det vara så ljust att jag kommer bli bländad... Då kanske jag har nått "inre frid" när det händer. Det låter ganska härligt faktiskt! Fantastiska vänner och en underbar pojkvän kan verkligen få en att lyfta huvudet och blicka framåt igen!
Eller vad det för att jag köpte ett par urbanears som gjorde att jag blev på ett sådant bra humör?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar