Men vad i...?!

Helt offatbart! Sjuk igen! Hög feber, frossa, hosta, huvudvärk, matthet, slemmigt! Det här är helt sjukt! ...

Haha!

Jag har ingen pojkvän längre...

Ni vet hur ofta man försöker formulera sig och när man väl är klar kommer man på sig att det man har sagt är helt tvärtom det man ville säga eller att meningen blev alldeles tokig?
     Fick sms idag av den bästa killkompisen man kan ha. Han frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag var med pojkvännen min. Lite senare skickade han ett sms och frågade om han störde oss men vi hade då skillts åt och var hemma i våra egna hus. Utan att tänka på hur jag skrev svarade jag: "Nej, vi är inte tillsammans länge"...
     Jag menade såklart att vi inte sågs längre utan att vi hade sagt hejdå till varandra för dagen men... ja... jag fick ju det att låta som om vi hade gjort slut och att han aldrig behövde oroa sig över att störa oss igen...

Visst är det härligt när man formulerar sig fel!

SVAR!!!

Jag har precis fått besked om att jag är med på en provfilmning för filmen "Cirkeln"! Yippie! Har fått en text att lära in som ska "sitta i märgen". Ännu en sak att lära in... och jag ska har så mycket läxor (mina läxor = obefintliga)... Efter detta kommer det dröja ända till februari innan jag får veta hur det har gått för mig. Låång tid...
     Måste säga att jag känner mig ovanligt pepp och knappt något nervös över huvudtaget (nervositeten kommer säkert dyka upp i sista minuten och sabba allting för mig...).

Det här ska bli spännande!

Skådis!

Har nyligen skickat in ett mail om casting för en film. Castingen är till filmen "Cirkeln" som ska baseras på boken "Cirkeln" (woow, menar du att de heter samma sak?). Jag har ingen aning om vad boken eller filmen handlar om men jag vet att det är något fantasy liknande i alla fall och det passar ju mig bra (jag... Harry Potter-galning...).

     Måste säga att jag faktiskt inte vet om jag är nervös eller inte. Jag kanske är lite nervös inför castingen och känner spänningen om att få veta om jag kommer med eller inte. Ändå känner jag mig väldigt kolugn inför provfilmingen. Jag är jämt nervös när det är någon sådan här grej...

Det är något som inte stämmer!

Kan filmen handla om någon av dessa cirklar?

Beroende

"Och jag är fast, tagen av ett kraftigt begär och det finns ingenting som stoppar mig!"
     Gjorde om Petters låt: "Fredrik Snortare och Cecilia Synd", lite grann. Men det stämmer faktiskt! Kanske inte riktiga droger men det är en drog för mig. Jag måste erkänna det...
     Jag har fallit för ännu en tv-serie!
     Jag skäms faktiskt lite. Jag ser på för tok för mycket serier (enligt mig)! " ALF", "Vänner", "House", "Family Ties", "Glee", "Robin Hood", "Sherlock", "The Tribe", "Fortysomething", "The Last Enemy", "Familjen Addams", "Life of mammals", "Planet Earth", "Malcolm in the Middle", "Morden i Midsomer"... Det är säkert ett antal till...
     Den nya serien jag har börjat se på heter "Grimm" och går torsdagar klockan: 20.00, på 6:an. Den är faktiskt väldigt bra! Den handlar om en ättling till bröderna Grimm, som inte har någon aning om hur speciell han är. Han är polis/detektiv och kan se saker som inte andra kan. När hans moster kommer på besök och de två blir överfallna av "Hulda" får han reda på att han inte är den han tror att han är. Han är en ättling till börderna Grimm! Alla bröderna Grimms sagor är inga sagor, de är verkliga händelser och de sker än idag. Av sin moster får han ett halsband. Ett halsband som är en nyckel som han absolut inte får tappa bort och med ens slängs han in i ett äventyr han inte kan unkomma.
     Jag kan säga att första avsnittet var "Rödluvan". Som jag redan nämt är jag rädd för den sagan. Jag blev rädd för den när jag var liten och vissa saker sitter kvar livet ut varken vi vill det eller inte. I alla fall... Jag satt såklart och var livrädd och skrek till lite då och då. Men den var inte speciellt "läskig". Den byggde mer upp en stämmning och det jag skrek åt var "pop-upp-saker", men det skriker ju all åt.

Eller?

Hörlurarna åker buss!

Visst är det härligt med trevliga busschaufförer! Ni vet, såna där typer som sitter längst fram i bussen vid den stora ratten och hälsar glatt på en när man går på den rullande rektangeln? Måste få berätta att jag var inte riktigt med på att träffa en sån där trevlig busschaufför idag...
     Jag gick på bussen och trött som jag var, var jag lite i min egen lilla bubbla. Mina hörlurar hade jag på mig och kände mig som vanligt lite som ett ufo (de är ganska stora om man säger). Den kvinnliga busschauffören hälsar artigt på alla som går på bussen men när hon får syn på mig säger hon högt och glatt "Hej... Oj! Det var stora hörlurar du hade!"
     I'm in shock! Allvarligt, du skrämde vettet ur mig! Medlem på överentusiastisk.se? Näh, jag ska inte säga något... Hon mena inget illa, det är bara jag som blir rädd för allt och alla utan den minsta anledning. Hon kommentera även min käre mate's (som jag nu mera döpt till Dr. Watson) hörlurar att de var något mindre än mina.
     Det är lite av de där busschaufförerna man saknar. Det borde finnas fler såna.


Så länge de inte skrämmer en...

Jag är så duktig!

Ni vet den här "nöjda känslan" man får när man har gjort något. När man har gjort något man länge har vetat att man måste göra men inte riktigt orkat, inte riktigt velat. Sedan när man väl har tagit sig i kragen och gjort det känner man sig riktigt nöjd över sig själv! Den känslan fick jag idag!


Efter att jag hade klippt naglarna...

Bra minne!

Äntligen börjar den här förpillade sjukdomen att lägga sig. Det enda som återstår är en halvtäppt näsa och... inget mer! 
     Idag var det alltså 11-11-11 11:11:11... vilket jag missade men det rör inte mig ryggen! Det är bara lite siffror... som alla är likadana... fina, vackra, enkla ettor... som händer bara en gång... min enda chans att uppleva det... Som sagt! Inte rör det mig ryggen!
     Har ännu en gång möblerat om i mitt rum och äntligen har jag fått lite space här inne! Förut var det trång och möblerna tog upp väldigt mycket yta men nu kan jag i alla fall gå upp ur sängen utan att gå in i väggen och dra ut skrivbordslådan utan att behöva välta garderoben. Härligt med utrymme!
     Jag kan ju också meddela att jag tillhör en av de "smarta" här i världen. Nästäppan blev lite för mycket för mig så jag bestämde mig för att hämta ett par näsdroppar. Jag går ut i köket och går sedan tillbaka in i rummet med vadå? Jo, ett glas mjölk och två kanelbullar. Hur hjälper ett glas mjölk och två kanelbullar mot nästäppa? 


Inte mycket, men gott var det!

"Jag skojja bara..."

Har ni tänkt på hur många gånger man har varit i en situation när någon säger någonting som man själv tar allvarligt och den andra personen avslutar konversationen: "Men herregud! Du behöver inte tat' så allvarligt, jag skojja bara..."... Ett antal gånger kanske?
     Jag ställde frågan till mig själv om hur man ska göra i dessa situationer. Det är ju en misstolkning som sker. Någon menar något skämtsamt medan den andra tar det allvarligt. Jag kom fram till att det kanske är bättre att tolka någonting allvarligt än skämtsamt. Jag menar, tänk om någon säger någonting som betyder mycket för den eller något väldigt allvarligt och man själv tar det som ett skämt. Det kan såra personen som menade allvar väldigt mycket. 
     Om man istället misstolkar någon som skämtar och man själv tar det allvarligt, eller inte vet om man ska ta det allvarligt eller som ett skämt, slutar det ju inte "lika tragiskt". Då har man ju bara missuppfattat hela situationen. Även den som berättade "skämtet"/"allvarligheten" får också vara med på att en misstolkning har skett och får tänka på att nästa gång kanske jag behöver vara lite tydligare om jag menar något som ett skämt eller allvarligt. 
     Den som berättade behöver också tänka på att om personen som tog skämtet allvarligt blir upprörd eller sårad för att den trodde att det var allvar, måste den som berättade förklara det, lugnt och enkelt, att den inte menade något illa så att det inte uppstår något bråk över en sådan liten sak som en enkel misstolkning. 


Annars är det ju bara att spela "lite dum" och "leva livet" för att misstolkar ju saker lite då och då!

Allt är underbart!

Lovet har väl inte varit det bästa... Har för det mesta tillbringat den skolfria veckan i sängen eller framför tv:n i feber och en trött kropp. Efter det kör en ny vecka igång och den börjar med en outhärdlig smärta i höfterna under engelska lektionen, PULS, att en förpillad rethosta och en irriterad och ömmande "svälja-sandpapper-hals" har tillkommit (kan endast tacka min snälle och otroligt generöse pojkvän för detta!).
     Dagen fortsätter och att få reda på att man kanske inte har nått upp till godkäntgränsen på matteprovet är också trevligt! Att sedan åka hem och möblera om rummet med alla sina krafter (som knappt existerar) och somna i fåtöljen av utmattning efter det... Känner att det är en väldigt bra start på den nya, lååånga veckan för mig!


Men jag ska väl inte bara se allt negativ, det var ju god mat i skolan och rummet blev faktiskt väldigt fint!

Upplever mardrömmen igen

Nattens filmkväll avslutades i en okontrollerad, fuktig böghög i soffan med två av mina bästa vänner. Vi var alla väldigt trötta och flummiga vilket ledde till en mycket trevlig skrattfest! Härliga vänner och smittsamt skratt är nog den mest underbara upplevelsen som finns... nästan...
     Efter deras avsked låg jag ensam i min stora säng och var livrädd för att sagofiguren jag har fruktat i hela mitt liv skulle komma och ta mig... 


Vi såg på "Red Riding Hood" och ja, jag är rädd för vargen...

Pojkvän + Säng = Tröött

Att ha varit sjuk hela lovet fram tills nu har inte varit speciellt kul. Har legat ensam och övergiven i källaren i hög feber och verkligen längtat efter något att göra. När man väl har blivit bättre och ska åka iväg på en efterlängtad resa till Norrköping som inte blir av... blir jag inte ett dugg ledsen! Tillbringade istället dagen hemma med min underbara pojkvän!
     Han klagade över att det var jobbigt att gå upp klockan kvart i åtta för att kunna vara hemma hos mig i tid klockan tio. Äh, håll mun, på dig! Jag har behövt gå upp klockan sex varje morgon, hela lovet, (SJUK!, dessutom) för att kontrollera att jag inte blivit för het (om jag nu kan bli hetare än vad jag redan är?) under nattens sömn. Så... klaga inte!
     Just nu ligger stackaren i min säng och sussar sött. Måste säga att jag tycker lite synd om honom. Han är tydligen väldigt trött.


Och han är väldigt kittlig...


Haha, nu kommer jag ha vääldigt roligt!

Neej!

Nej! Det får inte vara sant! Inte jag också!
Men tydligen är det sant... 


Jag har skaffat en blogg