Bättre?

Har jag blivit frisk? Jag tror det! Två månader av sjukdom, ångest, gråt, ensamhet, smärta, mera gråt och trötthet och nu är jag äntligen bra. Eller... nästan. Det återstår alla förpillade sårskorpor efter vattkopporna som ger mig ett förfärligt utseende. Jag känner mig inte precis som en skönhetsdrottning men de försvinner snart. Hoppas jag...

     Det första jag tänker göra nu så fort jag har fått tillbaka konditionen (jag får hjärtklappning att gå i trappan), fått mig att börja äta ordentligt (jag har gått ner tre kilo), få tillbaka livslusten (att vara isolerad i två månader får en att se på den lite mörkare sidan av livet) och blivit lite vackrare (tro mig, jag kan inte se mig själv i spegeln) ska jag se till att få fart på livet igen och se till att få se ansiktena av de personer jag älskar mest i hela världen!

Dags att börja leva igen!