My best friend

Happy Birthday, my beloved
I wish you the best of luck

I love you...

Cumberb*tch

Åhhh! Äntligen! Den underbara, sprittande känslan som bubblar upp inom en när man  får någonting man verkligen längtat efter! Äntligen har jag fått Sherlock-boxarna så nu kan jag sitta och nörda mig framför tv i flera dagar och bara se avsnitten om och om igen! Mycket "Åh, han är så snygg..." och mycket tjutande kommer det att bli så jag har ju något att se fram emot.

Känner mig som en väldigt obsessed-fan-girl...

Visarna står stilla

Tiden känns just nu väldigt död... Ni vet hur det är när man har gjort det man antingen måste eller behöver göra. Man har även gjort något avkopplande, något roligt och ätit något sött. Och sedan kommer den stora frågan: "Vad ska jag göra nu?". 
     Oftast blir resultatet av detta att sitta och stirra tomt på facebook utan att något händer. Det ska vi inte sikta på att göra för det känns bara otroligt segt och helt misslyckande i längden. Logga in på Pottermore är ingen idé heller eftersom andra kapitlet inte har öppnats upp. Jag orkar inte läsa för just nu för bokstäver mig att somna (och så sitter jag... och skriver?). Det går inget bra på TV, ingen i närheten man kan umgås med och det är på tok för tidigt att sova. 
     Det jag faktiskt har lust med är att redigera bilder men då är ju den sorgliga nyheten att man inte har photoshop...

Ilandsproblem...

"Ja', se det snöar..."

Jag håller på att baka... Väldigt ovanligt för att komma från mig. Jag tycker det är roligt och jag önskar jag ville och kunde göra det oftare men det är ju bara det att det är så FRUKTANSVÄRT frustrerande!
     Ni vet när man har gjort allt enligt punkt och prika, allt går som en dans och man känner sig så stolt för man lyckas göra någonting i livet. Och sedan upptäcker man att man har missat en superviktigt grej i början och om man inte har gjort det så kommer hela världen att braka samman. 
     Dessutom blir det ju så himla kladdigt överallt! Kaksmeten hamnar precis överallt förutom i buken och mjölet ligger tillslut som en tunt täcke pudersnö över köket...

Okej, denna gång har jag faktiskt lyckats ganska bra, får bara hoppas att den inte bränns...

Tack

I just miss you... and I just...

Egen tid...