Det tar aldrig slut...

Trodde jag att jag äntligen skulle bli frisk? Där kan man säga att jag tog fel stort! 
     Nu täcks jag av små genomskinliga blåsor som innehåller vatten och som kallas: Vattkoppor! Great! Ännu ett lov att ligga sjuk!
     Men jag kanske ska vara glad ändå? Jag har aldrig haft vattkoppor och det var väl tur att jag fick det nu istället för att jag skulle få det när jag är gammal och skröplig? Tydligen är det ju "en heemsk, fruktansvärd sjukdom" när man blir äldre. Får väl se det från den ljusa sidan då... Yay! Jag har fått vattkoppor!

Men det kliar så förbannat!

Oh damn...

Jag upptäckte precis en sak...

Jag blir arton om en månad...

Dan' före dopparedan'!

Snön ligger vit på taken... Nej, inte precis. Här har all snö försvunnit och imorn är det julafton. Nu ikväll var det första gången jag fick någon julkänsla. Undra vad det kan bero på? Kanske för att jag legat sjuk mer eller mindre med feber i två månader och mått helt åt skogen? Kanske!
     Än så länge har inga vattkoppor ploppat upp på kroppen. Inga "märkvärdiga" röda prickar om man säger. Febern har också gått ner och jag mår faktsikt bra. Fast det kliar ganska mycket på ryggen. Hoppas på det bästa i alla fall, jag orkar för tusan inte vara sjuk en hel månad till!
     Eftersom en har varit sjuk så mycket inför jul finns det ju lite och göra. Sitter för tillfället (inte precis nu för precis nu sitter jag och skriver på detta blogginlägg, fast då när jag skrev att jag skrev "precis nu", i den här parentesen, så  menas det egentligen att jag skrev "precis nu" precis nu, men nu är det inte när jag skrev "precis nu" när jag skrev det förut, utan nu är det dåtid så egentligen... jag vet, jag är jobbig...) och fixar med lite hemligheter till någon jag tycker väldigt mycket om (nej, älskling, det är inte till dig och du nu som läser detta och fattar att det är till dig det jag håller på med, sluta småle!)! Det går inget vidare...
     Nyår snart med och en sak jag lärde mig idag som jag tar med mig till nästa år och åren efter nästa år att aldrig öppna en öppnad lingonsyltburk med hemmagjord lingonsylt och dra in allt vad jag kan... Det luktade inte så gott...

Jordgubbssylt kanske luktar bättre... ?

Varför jag?!

Jahopp, då var man sjuk igen. Denna gång: vattkoppor (med största sannolikhet).
     Sammanlagt sedan höstlovet har jag snart varit sjuk konstant i åtta veckor, mer eller mindre. Mitt nyårslöfte är nu: "Håll dig frisk!".

Känner att det inte är något nyårslöfte jag kan hålla, tyvärr...

På med yllesockorna!

SNÖ! Äntligen! Till sist blir det lite vit bomull på backen och jag håller tummarna att det ligger kvar till efter min födelsedag i alla fall. Det finns bara ett problem...
     Så fort det blir snö och kallt och minusgrader och allt som hör vintern till, bryr sig ingen om i min familj att sätta på elementen. Det är för tusan kallare inomhus än utomhus! Allvarligt talat, jag sitter i en frysbox! Jag har på mig strumpbyxor, dubbla strumpor, långbyxor, tröja och en extra tröja och jag håller på att frysa knäskålarna av mig! Förstår ni hur det är att vakna på morgonen och gå upp från en varm, skön säng till en iskall atmosfär som får en att skaka? Det är tortyr! Det bästa är att hur mycket än alla klagar över att det är kallt så går ändå ingen och vrider upp elementen.


Men vid sommar, då drar vi på elementen för fullt!

Det är lite dimmigt...

Ibland kommer man ju i en situation när man inte vet hur man ska reagera eller göra. 

     Jag skulle stryka till en skjorta som var lite skrynklig. Vi har nyligen fått ett nytt strykjärn men jag tänkte: "Det är väl inte så mycket med det, strykjärn som strykjärn, alla är likadana"... trodde jag, ja...

     Det här strykjärnet ville aldrig sluta blåsa ut ånga! Det var ånga överallt! Fuktigt, blött, halt. Skjortan blev praktiskt taget "vattnad". Helt förskräckligt, jag visste inte vad jag skulle göra! Jag tryckte på alla knappar jag såg som hade något med ånga att göra. Visserligen blev situationen lite värre ett tag men efter en stund lugna det ner sig och strykjärnet pusta inte ut lika mycket ånga som förut. Så allt blev ju bra till slut! Skjortan blev struken och det var lite mindre vatten på golvet efter jag hade torkad det!

Men jag känner att jag måste läsa bruksanvisningen till strykjärnet till nästa gång...

Uppdrag slutfört!

Auditionen i Stockholm är avklarad! Kan varken säga om det gick bra eller dåligt, om jag var nervös eller inte, eller om jag verkligen nu vill vara med eller inte bryr mig längre. Det känns lite som: "Jahopp... då var det gjort... och?". 
     Nu början i alla fall en väntan ända fram till februari/mars för att få reda på hur det gick...


Nedräkningen har börjat!

Snälla dator, lyssna!

Känner mig lite frustrerad, kanske till och med oteknisk... Nej, det är jag inte. Det är datorn min som inte vill förstå någonting! Ja... ni vet hur det är...
     Jag har försökt i snart... oändligt många timmar, med att lägga in musik på min mobil. Tyvärr vill inte datorn samarbeta och förstår inte vad "artist" är... eller var det mobilen som inte förstod det? I alla fall, jag är jättetrött nu på alla tekniska grejer och ändå sitter jag nu och skriver ett nytt inlägg till bloggen.
     I alla fall, tillbaka till datorn... eller var det mobilen? Bägge och! Ingen av de har velat samarbeta med mig och det känns som om de har snackat ihop sig bara för att göra livet surt för mig... Känner mig väldigt ensam och utstött för tillfället (herre'gud, det låter som om jag inte har några vänner och endast sitter och nördar mig framför datorn)...
     Lyckades till slut att få in musik på mobilen i alla fall! Ett album... skulle ha in fem, men jag bryr mig inte! Jag vann striden (halvt som halvt) och fick in ett album på mobilen i alla fall!
     Ändå hör jag hur min dator skrattar åt mig: "Ett album, haha! Tog det dig flera timmar?! Hahaha!".


"Om du hade samarbetat lite hade det gått fortare!"

Jahopp, vad gör jag nu?

Det går lite trögt framåt nu. Nu är det de här sista dagarna när man är hemma och vilar upp sig för att inte bli sjuk igen. De här små, extra dagarna man sjukanmäler sig fast man inte är dödssjuk och klarar av det mesta men ändå tillräckligt utmattad och "små-sjuk" efter sjukdomen att man måste vila upp sig och samla nya krafter för att inte bli sjuk direkt igen att det räknas som att man är sjuk. 
     De dagarna är nog de segaste dagarna man har i livet! Dagarna består av att sova, äta onödig mat på onödiga tider, stirra på en datorskärm, se på serier, åter sova och ha allmänt tråkigt. Efter att idag tillbringat dagen med att få ryggont av datorn, somna i ett Sherlock avsnitt och upptäcka Ben 'N' Jerry glass i mitt håret har jag kommit fram till att jag måste hitta på något roligt och mer intressant att göra här hemma. Få se, vad finns att göra? ...


Jag kommer somna många gånger när jag ser på Sherlock och troligen hitta fler saker än gammal, torkad chokladglass i mitt hår under de här dagarna jag är hemma...

Tuut-tuuut!

Ibland finns det ju vissa saker man vill göra. Ni vet, "det-här-ska-jag-göra-innan-jag-dör-listan", till exempel. Många saker på den listan är grejer man kanske aldrig kommer göra men som man ändå drömmer om. Jag vet inte om jag hade det här på min lista men jag har i alla fall gjort det... Jag har åkt ambulans.
     Jag har legat sjuk nu i feber, som envist stanna på 40 grader, i fyra till fem dagar. Har även haft torr- och slemhosta, bultande huvud, frossa, värk i kropp och leder, inte kunnat resa sig, illamående, ont i halsen... jag har mått skit! Min morder bestämde att jag skulle gå ner till vårdcentralen så de kunde ta lite prover.
     För att få en tid på vårdcentralen så ringer man ju dit på morgonen. De hade det väldigt stressigt och jag fick knappt en timme på mig att yrvaken duscha, göra mig iordning och sätta på EMLA-plåster. Det är väldigt jobbigt och tar extremt mycket på krafterna när man har haft så hög feber och mått så jäkla illa som jag har. Någon frukost kunde jag inte få ner, jag mådde så fruktansvärt illa. Jag trodde jag skulle falla ihop efter det jag nyss uträttat. Min far hämtade mig hemma och vi for iväg.
     Jag tog mina blodprover och när jag skulle gå in till läkaren slockna det framför ögonen och jag fick lägga mig direkt. Min läkare kollade på provsvaren och såg inget jätteallvarligt men tyckte ändå att jag skulle åka upp till sjukhuset för att de skulle kolla extra. Eftersom jag knappt kunde gå och var svimfärdig frågade hon om vi skulle åka själva eller om hon skulle beställa en ambulans. Jag kunde inte tänka klart men jag var för trött för all ansträngning så efter en kort vilan på en brist kom en ambulans och hämtade mig.
    
Inga sirener tyvärr...

Men vad i...?!

Helt offatbart! Sjuk igen! Hög feber, frossa, hosta, huvudvärk, matthet, slemmigt! Det här är helt sjukt! ...

Haha!

Jag har ingen pojkvän längre...

Ni vet hur ofta man försöker formulera sig och när man väl är klar kommer man på sig att det man har sagt är helt tvärtom det man ville säga eller att meningen blev alldeles tokig?
     Fick sms idag av den bästa killkompisen man kan ha. Han frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag var med pojkvännen min. Lite senare skickade han ett sms och frågade om han störde oss men vi hade då skillts åt och var hemma i våra egna hus. Utan att tänka på hur jag skrev svarade jag: "Nej, vi är inte tillsammans länge"...
     Jag menade såklart att vi inte sågs längre utan att vi hade sagt hejdå till varandra för dagen men... ja... jag fick ju det att låta som om vi hade gjort slut och att han aldrig behövde oroa sig över att störa oss igen...

Visst är det härligt när man formulerar sig fel!

SVAR!!!

Jag har precis fått besked om att jag är med på en provfilmning för filmen "Cirkeln"! Yippie! Har fått en text att lära in som ska "sitta i märgen". Ännu en sak att lära in... och jag ska har så mycket läxor (mina läxor = obefintliga)... Efter detta kommer det dröja ända till februari innan jag får veta hur det har gått för mig. Låång tid...
     Måste säga att jag känner mig ovanligt pepp och knappt något nervös över huvudtaget (nervositeten kommer säkert dyka upp i sista minuten och sabba allting för mig...).

Det här ska bli spännande!

Skådis!

Har nyligen skickat in ett mail om casting för en film. Castingen är till filmen "Cirkeln" som ska baseras på boken "Cirkeln" (woow, menar du att de heter samma sak?). Jag har ingen aning om vad boken eller filmen handlar om men jag vet att det är något fantasy liknande i alla fall och det passar ju mig bra (jag... Harry Potter-galning...).

     Måste säga att jag faktiskt inte vet om jag är nervös eller inte. Jag kanske är lite nervös inför castingen och känner spänningen om att få veta om jag kommer med eller inte. Ändå känner jag mig väldigt kolugn inför provfilmingen. Jag är jämt nervös när det är någon sådan här grej...

Det är något som inte stämmer!

Kan filmen handla om någon av dessa cirklar?

Beroende

"Och jag är fast, tagen av ett kraftigt begär och det finns ingenting som stoppar mig!"
     Gjorde om Petters låt: "Fredrik Snortare och Cecilia Synd", lite grann. Men det stämmer faktiskt! Kanske inte riktiga droger men det är en drog för mig. Jag måste erkänna det...
     Jag har fallit för ännu en tv-serie!
     Jag skäms faktiskt lite. Jag ser på för tok för mycket serier (enligt mig)! " ALF", "Vänner", "House", "Family Ties", "Glee", "Robin Hood", "Sherlock", "The Tribe", "Fortysomething", "The Last Enemy", "Familjen Addams", "Life of mammals", "Planet Earth", "Malcolm in the Middle", "Morden i Midsomer"... Det är säkert ett antal till...
     Den nya serien jag har börjat se på heter "Grimm" och går torsdagar klockan: 20.00, på 6:an. Den är faktiskt väldigt bra! Den handlar om en ättling till bröderna Grimm, som inte har någon aning om hur speciell han är. Han är polis/detektiv och kan se saker som inte andra kan. När hans moster kommer på besök och de två blir överfallna av "Hulda" får han reda på att han inte är den han tror att han är. Han är en ättling till börderna Grimm! Alla bröderna Grimms sagor är inga sagor, de är verkliga händelser och de sker än idag. Av sin moster får han ett halsband. Ett halsband som är en nyckel som han absolut inte får tappa bort och med ens slängs han in i ett äventyr han inte kan unkomma.
     Jag kan säga att första avsnittet var "Rödluvan". Som jag redan nämt är jag rädd för den sagan. Jag blev rädd för den när jag var liten och vissa saker sitter kvar livet ut varken vi vill det eller inte. I alla fall... Jag satt såklart och var livrädd och skrek till lite då och då. Men den var inte speciellt "läskig". Den byggde mer upp en stämmning och det jag skrek åt var "pop-upp-saker", men det skriker ju all åt.

Eller?

Hörlurarna åker buss!

Visst är det härligt med trevliga busschaufförer! Ni vet, såna där typer som sitter längst fram i bussen vid den stora ratten och hälsar glatt på en när man går på den rullande rektangeln? Måste få berätta att jag var inte riktigt med på att träffa en sån där trevlig busschaufför idag...
     Jag gick på bussen och trött som jag var, var jag lite i min egen lilla bubbla. Mina hörlurar hade jag på mig och kände mig som vanligt lite som ett ufo (de är ganska stora om man säger). Den kvinnliga busschauffören hälsar artigt på alla som går på bussen men när hon får syn på mig säger hon högt och glatt "Hej... Oj! Det var stora hörlurar du hade!"
     I'm in shock! Allvarligt, du skrämde vettet ur mig! Medlem på överentusiastisk.se? Näh, jag ska inte säga något... Hon mena inget illa, det är bara jag som blir rädd för allt och alla utan den minsta anledning. Hon kommentera även min käre mate's (som jag nu mera döpt till Dr. Watson) hörlurar att de var något mindre än mina.
     Det är lite av de där busschaufförerna man saknar. Det borde finnas fler såna.


Så länge de inte skrämmer en...

Jag är så duktig!

Ni vet den här "nöjda känslan" man får när man har gjort något. När man har gjort något man länge har vetat att man måste göra men inte riktigt orkat, inte riktigt velat. Sedan när man väl har tagit sig i kragen och gjort det känner man sig riktigt nöjd över sig själv! Den känslan fick jag idag!


Efter att jag hade klippt naglarna...

Bra minne!

Äntligen börjar den här förpillade sjukdomen att lägga sig. Det enda som återstår är en halvtäppt näsa och... inget mer! 
     Idag var det alltså 11-11-11 11:11:11... vilket jag missade men det rör inte mig ryggen! Det är bara lite siffror... som alla är likadana... fina, vackra, enkla ettor... som händer bara en gång... min enda chans att uppleva det... Som sagt! Inte rör det mig ryggen!
     Har ännu en gång möblerat om i mitt rum och äntligen har jag fått lite space här inne! Förut var det trång och möblerna tog upp väldigt mycket yta men nu kan jag i alla fall gå upp ur sängen utan att gå in i väggen och dra ut skrivbordslådan utan att behöva välta garderoben. Härligt med utrymme!
     Jag kan ju också meddela att jag tillhör en av de "smarta" här i världen. Nästäppan blev lite för mycket för mig så jag bestämde mig för att hämta ett par näsdroppar. Jag går ut i köket och går sedan tillbaka in i rummet med vadå? Jo, ett glas mjölk och två kanelbullar. Hur hjälper ett glas mjölk och två kanelbullar mot nästäppa? 


Inte mycket, men gott var det!

"Jag skojja bara..."

Har ni tänkt på hur många gånger man har varit i en situation när någon säger någonting som man själv tar allvarligt och den andra personen avslutar konversationen: "Men herregud! Du behöver inte tat' så allvarligt, jag skojja bara..."... Ett antal gånger kanske?
     Jag ställde frågan till mig själv om hur man ska göra i dessa situationer. Det är ju en misstolkning som sker. Någon menar något skämtsamt medan den andra tar det allvarligt. Jag kom fram till att det kanske är bättre att tolka någonting allvarligt än skämtsamt. Jag menar, tänk om någon säger någonting som betyder mycket för den eller något väldigt allvarligt och man själv tar det som ett skämt. Det kan såra personen som menade allvar väldigt mycket. 
     Om man istället misstolkar någon som skämtar och man själv tar det allvarligt, eller inte vet om man ska ta det allvarligt eller som ett skämt, slutar det ju inte "lika tragiskt". Då har man ju bara missuppfattat hela situationen. Även den som berättade "skämtet"/"allvarligheten" får också vara med på att en misstolkning har skett och får tänka på att nästa gång kanske jag behöver vara lite tydligare om jag menar något som ett skämt eller allvarligt. 
     Den som berättade behöver också tänka på att om personen som tog skämtet allvarligt blir upprörd eller sårad för att den trodde att det var allvar, måste den som berättade förklara det, lugnt och enkelt, att den inte menade något illa så att det inte uppstår något bråk över en sådan liten sak som en enkel misstolkning. 


Annars är det ju bara att spela "lite dum" och "leva livet" för att misstolkar ju saker lite då och då!

Allt är underbart!

Lovet har väl inte varit det bästa... Har för det mesta tillbringat den skolfria veckan i sängen eller framför tv:n i feber och en trött kropp. Efter det kör en ny vecka igång och den börjar med en outhärdlig smärta i höfterna under engelska lektionen, PULS, att en förpillad rethosta och en irriterad och ömmande "svälja-sandpapper-hals" har tillkommit (kan endast tacka min snälle och otroligt generöse pojkvän för detta!).
     Dagen fortsätter och att få reda på att man kanske inte har nått upp till godkäntgränsen på matteprovet är också trevligt! Att sedan åka hem och möblera om rummet med alla sina krafter (som knappt existerar) och somna i fåtöljen av utmattning efter det... Känner att det är en väldigt bra start på den nya, lååånga veckan för mig!


Men jag ska väl inte bara se allt negativ, det var ju god mat i skolan och rummet blev faktiskt väldigt fint!

Upplever mardrömmen igen

Nattens filmkväll avslutades i en okontrollerad, fuktig böghög i soffan med två av mina bästa vänner. Vi var alla väldigt trötta och flummiga vilket ledde till en mycket trevlig skrattfest! Härliga vänner och smittsamt skratt är nog den mest underbara upplevelsen som finns... nästan...
     Efter deras avsked låg jag ensam i min stora säng och var livrädd för att sagofiguren jag har fruktat i hela mitt liv skulle komma och ta mig... 


Vi såg på "Red Riding Hood" och ja, jag är rädd för vargen...

Pojkvän + Säng = Tröött

Att ha varit sjuk hela lovet fram tills nu har inte varit speciellt kul. Har legat ensam och övergiven i källaren i hög feber och verkligen längtat efter något att göra. När man väl har blivit bättre och ska åka iväg på en efterlängtad resa till Norrköping som inte blir av... blir jag inte ett dugg ledsen! Tillbringade istället dagen hemma med min underbara pojkvän!
     Han klagade över att det var jobbigt att gå upp klockan kvart i åtta för att kunna vara hemma hos mig i tid klockan tio. Äh, håll mun, på dig! Jag har behövt gå upp klockan sex varje morgon, hela lovet, (SJUK!, dessutom) för att kontrollera att jag inte blivit för het (om jag nu kan bli hetare än vad jag redan är?) under nattens sömn. Så... klaga inte!
     Just nu ligger stackaren i min säng och sussar sött. Måste säga att jag tycker lite synd om honom. Han är tydligen väldigt trött.


Och han är väldigt kittlig...


Haha, nu kommer jag ha vääldigt roligt!

Neej!

Nej! Det får inte vara sant! Inte jag också!
Men tydligen är det sant... 


Jag har skaffat en blogg