Skola, bästa vännen, kryssning, pojkvännen, studenten, ut på fester, sitta ensam hemma, framtid, halv deprimerad, överlycklig, filosofera, lösning av världsproblem, vuxen, barn, mängder av kakor, en hel del pussar, gråt och skratt och slutligen förståelsen för livet.
Det händer alldeles för mycket och man hinner inte med men ändå sitter man still framför datorn varje kväll och bara bläddrar mellan hemsidor utan att ha något särskilt mål framför sig.
Är det inte nu livet ska börja och inte kännas som en enda stor, kladdig havregrynsgröt?
