Ibland förstår jag inte riktigt. Vi alla blir trötta och irriterade över saker och ibland orkar vi helt enkelt inte med för livet rör sig med samma hastighet som konsistensen av en seg kola och ändå förväntas man att vara positiv och se allting på den ljusa sidan.
Ni vet hur det är, när man är riktigt trött på allting och bara vill krympa ihop under en filt med en megastor chokladkaka och sitta där tills nästa påsk bara för att ingenting går bra för tillfället. Varenda liten småsak som egentligen inte betyder någonting växer till ett världsproblem.
Visst, jag förstår om folk vill hjälpa en att må bättre genom att säga att: "Det kommer ordna sig sen". Men även om folk bara menar väl och man är tacksam för dem orden hjälper de inte så särskilt mycket. För även om man vet att det kommer bli bättre sen är det inte "sen" man vill ha. Det är NU!
Folk frågar än även vad de kan göra för att hjälpa en men oftast svarar man: "Jag vet inte!", för oftast vet men inte själv vad det är som behöver göras.
När man har kommit in i en "nere-period", som vi nog alla hamnar i någon gång mer eller mindre, så har vi rätt till att tycka att allt är som smutsen under skorna, inte ha ork till att göra någonting och inte se något positivt för tillfället. Det betyder inte att vi har gått så långt ner att vi har gett upp, som det faktiskt tyvärr händer för vissa. Det kanske bara betyder att vi behöver få vara lite sura, tycka att allt är skit, tänka igenom allt och bara ligga och göra ingenting för att komma ut ur den här sega kolan och kunna ta tag i saker och sedan med nya friska tag.
Det är inte så att livet tar slut men jag önskar att det kunde slippa vara så här ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar