Har ni tänkt på hur många gånger man har varit i en situation när någon säger någonting som man själv tar allvarligt och den andra personen avslutar konversationen: "Men herregud! Du behöver inte tat' så allvarligt, jag skojja bara..."... Ett antal gånger kanske?
Jag ställde frågan till mig själv om hur man ska göra i dessa situationer. Det är ju en misstolkning som sker. Någon menar något skämtsamt medan den andra tar det allvarligt. Jag kom fram till att det kanske är bättre att tolka någonting allvarligt än skämtsamt. Jag menar, tänk om någon säger någonting som betyder mycket för den eller något väldigt allvarligt och man själv tar det som ett skämt. Det kan såra personen som menade allvar väldigt mycket.
Om man istället misstolkar någon som skämtar och man själv tar det allvarligt, eller inte vet om man ska ta det allvarligt eller som ett skämt, slutar det ju inte "lika tragiskt". Då har man ju bara missuppfattat hela situationen. Även den som berättade "skämtet"/"allvarligheten" får också vara med på att en misstolkning har skett och får tänka på att nästa gång kanske jag behöver vara lite tydligare om jag menar något som ett skämt eller allvarligt.
Den som berättade behöver också tänka på att om personen som tog skämtet allvarligt blir upprörd eller sårad för att den trodde att det var allvar, måste den som berättade förklara det, lugnt och enkelt, att den inte menade något illa så att det inte uppstår något bråk över en sådan liten sak som en enkel misstolkning.
Annars är det ju bara att spela "lite dum" och "leva livet" för att misstolkar ju saker lite då och då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar